Om mina bilder

Jag arbetar numera oftast förenklat med några – ofta tre – vågräta fält i skilda färger. Färgerna är fria, men åskådaren kan uppleva färgfälten som ett landskap. Ögat söker en mening med det vi ser. Det är inte en bild av ett landskap, men det uppfattas som om det vore det.

På så sätt kan jag fritt skapa en bild utan att fastna i själva föreställandet. Jag kan använda ganska fria färger och de upplevs ändå tillsammans som ett landskap. Jag kan koncentrera mig på själva färgen och förhållandet mellan ytorna. Åskådaren får själv tolka bilden.

Det jag gör är inte bilder av ett landskap. Det är i första hand bilder. Jag har velat komma bort från det banala och skala av allt oväsentligt och föreställande som kan styra bilden fel. Genom att begränsa bilden till några få ytor får jag samtidigt inom denna begränsade ram en större frihet. Det ger mig en möjlighet att arbeta fritt och pröva hur skillnader i de få bildelementens storlek påverkar bildens uttryck. Jag kan pröva hur man med samma ytor kan variera bilden genom skillnader i färgsammanställningar, i ytornas karaktär och i sättet att arbeta med färgen. Jag försöker känna hur uttrycket förändras när jag arbetar med dessa idéer i olika material: akryl, olja, tempera, akvarell, pastell, litografi.

Det får gärna likna en konkret bild, men färgen i dessa begränsade ytor skall – utan att vara direkt avbildande – kunna ge associationer till luft, ljus, jord, vegetation etc och genom det bidra till en landskapskänsla.

I mina kombinationer av färg söker jag ofta ett lugn, en bas för tanken att vandra runt. En punkt från vilken man kan starta att söka associationer. Egentligen är nog mina bilder i mycket en utgångspunkt för en resa i det inre. En plats för meditation. Så har det väl också blivit med bildernas tillkomst. Förr målade jag mer aktivt med kortare steg tillbaka för att kolla helheten och på med penseln igen. Nu sitter jag mest och tittar, funderar och ändrar eller justerar ett färgfält. Så en ny titt och ny väntan och så småningom nya justeringar. Det betyder inte att bilderna är snabbt tillkomna. Tvärtom. För det mesta har jag bearbetat samma färgfält många gånger om med lite varierande färg. Med tiden kan det uppstå något intressant i spelet mellan olika skikt i bilden. Man kan kanske ana något av olika stadier. Det får inte bli något som känns rakt och perfekt. Bilden skall – precis som vi människor – ha sina ofullkomligheter. Det får gärna finnas någon liten irritation som åskådaren vill justera. Det perfekta är inte intressant.

Jag vill gärna att bilderna skall vara en bas för meditation eller för tankens fria associationer.